Krönika: Linus Nässén

Med centrar som Johan Sundström, Joel Lundqvist, Jan Mursak och Nicklas Lasu samt talanger som Lucas Raymond och Karl Henriksson finns det ett ”nyförvärv” som flugit lite under radarn, enligt mig. Han har nyss fyllt 20 men har redan hunnit med att vinna både CHL och SHL samt varit med och spelat hem ett JVM-brons till Sverige. Spelaren i fråga hade antagligen spelat med Frölunda även förra säsongen om inte både Sundström och Lasu kommit hem då. Han fick sin förra säsong, på lån i allsvenska Timrå, förstörd av den ena skadan efter den andra men har ändå tagit kliv framåt säger han till GP. Nu är han tillbaka i Frölunda och ska slåss om en ordinarie plats som ytterforward. Jag pratar såklart (det står i rubriken) om Linus Nässén.

Som så ofta när juniorspelare tar klivet upp i SHL så blev det inte lika mycket poängproduktion som tidigare för Linus när han började spela för Frölundas a-lag. Det som dock märktes tydligt var en mogenhet i spelet och trygghet i det defensiva som annars kan ta ett tag för en junior att uppnå. När det gällde den här unge skärgårdsprodukten så fanns det aldrig någon känsla av att han skulle vara vad man brukar kalla för en säkerhetsrisk. Det var i stort sett lugnt och stabilt från dag ett.

Hockeybladet.nu tippar Nässén som den femte svensken att väljas i säsongens NHL-draft (när den nu kommer äga rum) och det pratas om att han kan komma att väljas någon gång i draftrunda två. Frågan är hur mycket hans skadeproblem (stressfraktur i ryggen följt av dubbla hjärnskakningar, allt under samma säsong) påverkar NHL-klubbarnas tankegångar kring honom. Han förblev odraftad förra sommaren, men är trots allt en JVM-spelare och Guldgallret-nominerad trots bara ett fåtal matcher för Timrå. Inte kan väl skadorna eller att han är ett år äldre i den här draften skrämma bort alla 31 klubbar från att lägga ett av sina sju draftval på Linus, eller?

Svaret på den frågan kommer såklart att påverka fortsättningen av 20-åringens Frölundakarriär. Även om det bara är ett av många steg att bli draftad och du måste jobba dig till ett kontrakt, sen till en chans att spela och då övertyga nog för att ta en ordinarie plats i NHL också. Vägen dit är lång och för många tar det stopp innan det stora slutmålet är nått, något som öppnar upp för en möjlighet för spelare att vända hem till SHL igen (om det inte finns mer lukrativa bud från andra håll).

Anledningen till att jag tar upp draften är på grund av det som skrevs i GP för ca en månad sedan, då Roger Rönnberg nämner Nässén som en framtida ledare i Frölunda efter Joel Lundqvist och Nicklas Lasu. Naturligtvis oerhört stora ord att nämnas i för en 20-åring. I dagens hockey är det sällsynt med spelare som spenderar hela (eller nästan hela) karriären i SHL. Antingen blir man för bra, eller så är man inte riktigt bra nog att cementera sin plats och faller till slut ifrån. Det är av denna anledning som jag och Philip ofta pratar om att Joel och Lasu skulle kunna bli de sista tröjor som någonsin hissas i Frölundas arenatak, just för att ingen annan sannolikt kommer att spela så länge i klubben och på en så hög nivå i framtiden.

Kanske kan Nässén vara början på ljusningen, dock. Han är ett tecken på att det kan vara bredden på ungdomsverksamheten, snarare än spetsen, som är mer eller mindre avgörande för SHL-klubbarnas framtid. Spelare som Rasmus Dahlin, Samuel Fagemo och Lucas Raymond försvinner nästan lika fort som de dyker upp och spelar precis som invärvade spetsar som Ryan Lasch, Chay Genoway, m.fl. på lånad tid i SHL. Bakom dem måste det finnas en kärntrupp som håller lagets lägstanivå hög även när man har stor omsättning på spetsspelarna. Att få utveckling på fler spelare i varje årskull (genom t.ex. spel i HockeyAllsvenskan) och hitta de som blir så kallade ”late bloomers” kan vara en av de viktigaste framgångsfaktorerna på lång sikt för de svenska ishockeyklubbarna.

Frölunda försöker, det vet jag, men än så länge har det inte varit så stor utveckling på de spelare som lånas ut (på heltid) varje år. Några av de som till slut kommit upp har dessutom hamnat hos konkurrenter på grund av att de upplever en större chans till speltid någon annanstans än i Frölunda (t.ex. Arvid Söderblom, Gustav Rydahl). Därför är det inte utan att jag undrar: Kan Frölunda göra mer? Det finns också en känsla av att vissa andra klubbar har lättare att få hem sina gamla spelare tidigt än Frölunda, men det skulle lika gärna kunna betyda att Frölundas exporter under flera år helt enkelt är bättre. Eller så är känslan baserad på luft. Vad tror ni? Hur långt kan Nässén gå?

Du har väl inte missat att lyssna på vår podd? Du hittar den där poddar finns, t.ex. hos iTunes, Acast, Spotify, Pocket Casts, osv. Det första avsnittet hittar du även här.

3 reaktioner till “Krönika: Linus Nässén

  1. Linus Nässen kommer inte att väljas som femte svensk. Han kommer verkligen inte gå i andra rundan. Den draftad som kommer i år är den djupaste i talangväg på länge plus att Nässen är överårig gör att han kommer att väljas sent i draften.

Kommentera